...och så var vi fyra!

Äntligen har vi fått säga hej till lillasyster i familjen! Allting gick väldigt bra och vi har varit hemma ett tag nu allihopa och lärt känna den nya familjemedlemmen.

Nu är planen att jag ska vara hemma i ca 1 år och sedan tar min man föräldraledigt året efter det. Vi bor sannerligen i ett fantastiskt land där vi har möjlighet till att vara hemma på det sättet.

Vi hade amerikanskt par på besök i somras. De var här under sina två veckors semester, vilket var all semester de hade i år och de trodde inte att det var sant då vi berättade om vår föräldrapenning. De ställde många frågor kring föräldraledigheten, vad som gjorde det möjligt och hur det gick ihop. Självklart stavas möjligheten HÖG SKATT i Sverige, men jag hoppas att de flesta tycker att det är väl värt de skattepengarna för att få trygga barn som har sin första tid i livet med sina föräldrar

Vi är tacksamma över att allting har gått så bra hittills och nu ska vi njuta av tiden som aldrig kommer tillbaka.

Köpa säng för upptäckta pengar

OK, det är dags att köpa ny säng. Vi är på väg att bli fyra i familjen. Vårt första barn, en dotter, har börjat traska över till oss om nätterna och det kommer att sluta med att vi ligger i en liten gammal säng alla fyra och trängs. Sängen vi har idag är en begagnad säng från svärmor som vi fick ta över då vi flyttade ihop för ca 5 år sedan och den är riktigt obekväm börjar vi känna. I somras var vi på bröllop i en annan stad och min man och jag bodde ensamma på hotell för första gången sedan vår dotter föddes. Vi har inte sovit så gott på länge. Dagen efter rev vi upp sängkläderna för att kolla vad det var för säng och googlade direkt upp den, men det var inte att tänka på prismässigt.

Idag har vi en bil. Om man drar ut alla kostnader (garage, bensin, försäkring, skatt m.m.) för den per månad så hamnar vi på ca 3500-4000 kr i månaden och då använder vi inte ens den varje dag eller ens vardag utan det är vår helgbil för att ta oss till mor- och farföräldrar eller något varuhus.

Sängen har vi inte lagt en krona på sedan vi träffades och den ligger vi i flera timmar per dygn båda två (tre). Fascinerande.

Sängar är ju dock inte billiga. Men hur mycket pengar behöver man egentligen lägga för att få en fullt tillräcklig, bekväm säng som håller ett tag?

I.o.m. vårt nyvunna intresse för vår ekonomi har jag efter kartläggning "upptäckt" att jag har en kapitalförsäkring i min bank som jag har satt in patetiska 500 kr/mån (ej avdragsgillt) på i snart fem år. Efter fem år (om en månad för min del) får man utan förbehåll ta ut pengarna som har växt en del (nu uppe i 35000 kr) under åren och vi tänkte investera dem på nytt i en bättre fond eller aktier. Dock kommer ca 10000 kr av dem tillsammans med ett överskott den här månaden på ungefär samma summa d.v.s. totalt 20000 kr att läggas på en dubbelsäng till oss.

Tips önskas på en bra dubbelsäng (gärna kontinental) för 20000 kr, men också på hur vi ska placera 25000 kr (resten av kapitalförsäkringen) på bästa sätt eller om det bästa helt enkelt är att lägga dem till vår buffert på ett bra sparkonto?

Gemensam ekonomi

Jag och min man har bestämt oss för gemensam ekonomi. Med det menas, allt mitt är hans och vice versa. Då våra inkomster dimper in på våra lönekonton så sätter vi därifrån över summor till vårt gemensamma konto så att vi har 2000 kronor var kvar på lönekontona. Beloppen som vi sätter över kan därför variera något beroende på om någon av oss har vabbat, varit sjuk etc. men håller sig hyfsat konstant. Från det gemensamma kontot dras sedan alla gemensamma fasta utgifter i form av boendekostnader, barnomsorg, el, sparande, amortering m.m. Vi har sedan varsitt kort kopplat till det gemensamma kontot som vi inhandlar livsmedel, gemensamma nöjen och andra löpande utgifter för. Vi har full insyn i varandras ekonomi, vilket har underlättat början på vår resa mot en sund ekonomi.

De 2000 kr som vi har kvar på våra respektive konton ska räcka till uteluncher, egna kläder, krogen med vänner etc.

Det här sättet att tänka är nytt för oss. För bara ett år sedan behöll vi våra löner för oss själva och försökte dela upp de fasta och löpande kostnaderna mellan oss, vilket ofta resulterade i att man var tvungen att sätta över lite till och lite till och...lite till på det gemensamma kontot i slutet av varje månad. Ingen av oss hade speciellt bra koll på vilka kostnader vi hade och det var svårt att få överblick.

Har förstått att det inte är många par, gifta eller inte, som har gemensam ekonomi. Kanske beror det på att man tjänar så pass olika per månad att det inte känns rättvist för någon part eller att man helt enkelt inte litar på varandra i den utsträckning som ändå krävs för att utelämna sin ekonomi till någon annan? Värdet av den andra partnern borde, hur som helst, inte mätas på lönen hon eller han drar in.

I vanliga fall då jag och min man jobbar heltid båda två så tjänar vi snarlika summor per månad. Detta underlättar kanske att vi kan ha gemensam ekonomi. Nu har min nettoinkomst dock sjunkit drastiskt (med ca 10000/mån) i.o.m. att min föräldraledighet började för någon vecka sedan. Min mans lön ökade däremot en hel del då han började på ett nytt jobb i början på augusti så totalt innebär det ingen jätteskillnad i inkomst. Vi kör därför på i samma spår och sätter över pengar till det gemensamma kontot på samma sätt. Om ett år råder det omvända förhållandet då jag planerar att gå tillbaka till arbetet och min man är hemma med barnen. Hur gör ni andra som lever i parförhållanden?

Föräldraledig utan barn

Vårt andra barn har det tydligen bra i magen och verkar inte titta ut idag heller. Jag börjar bli lite less, känner mig elefantaktig och är inte direkt den smidigaste. Längtar framför allt efter att få träffa den lilla/lille som sparkar runt där inne och se vad det är för en, mycket spännande! Jag ska ta en promenad, boa lite här hemma idag och packa den viktiga BB-väskan. Trodde det var klart, men kom på fler saker som kan vara bra att ta med...:-)

Har märkt att det börjar klia i konsumtionsnerven iallafall nu och har fått stå emot en hel del inköp till bebisen. Vi har ju, som sagt, det mesta sedan förut och kan vänta och se hur det verkliga behovet ser ut. De första blöjorna har vi dock köpt. Hade glömt hur små de var.

I vår kommun har man rätt att ha sitt/sina första barn på dagis 30 timmar i veckan från det att föräldraledigheten startar, vilken min har gjort. Det innebär att jag kan vara en elefant, ensam hemma, medan min man jobbar och vårt barn (som är ca 3 år) kan träffa sina kompisar på dagis några timmar per dag. Jag tycker det är fantastiskt lyxigt för mig, bra för vårt barn och tar tillvara på möjligheten. Hur är reglerna där ni bor?

Lätt att säga

Det är lätt att uttala sig om andras sätt att göra saker. I synnerhet verkar åsikter kring barnuppfostran och föräldraskap gå isär väldeliga och generera kommentarer (självklart bakom ryggen på berörda föräldrarna). Företagen riktar in sig på föräldrarnas osäkerhet och påstår än det ena än det andra för att komma åt dina pengar som småbarnsförälder. Jag måste erkänna att jag gick på många av dessa påståenden första gången, men är förhoppningsvis mer hårdhudad denna gång.

Det jag försöker anamma och påminna mig om är att det inte är synd om mitt barn. Barnet bor med tak över huvudet, mat på bordet tillsammans med sina två föräldrar som älskar varandra och barnet över allt annat. Barnet bor i ett land med hög levnadsstandard, trygghet och med alla möjligheter att utbilda sig och leva det liv man önskar för sig själv. Jag läste någonstans att även de som går på socialbidrag i Sverige tillhör de 5% rikaste i världen...vet inte om det stämmer, men det ligger säkert inte långt ifrån sanningen.

Jag hör ofta kommentarer av typen "stackars..."eller "det är så synd om..." så fort en tår fälls, avseende sina egna barn av föräldrar i snarlika förhållanden som i vår familj. En harmlös kommentar kan tyckas, men det tyder på ett föräldraskap som bygger på osäkerhet anser jag och det kan leda till onödiga kostnader för en familj i slutändan. Man kan välja att tycka annorlunda. Det är inte synd om en 3-åring som inte har det nyaste spelet eller en Ipad m.m. Ingen av er som läser detta hade dessa ting som 3-åring och det har väl gått hyfsat, eller?

Oj, vad lätt det var att uttala sig kring föräldraskap i en anonym blogg, bakom ryggen på en massa andra dessutom...! ;-)

Liten buffert

Ja, vi har en alldeles för liten buffert på 20 000 kr. Den täcker i dagsläget endast en knapp månads fasta utgifter för vår familj. Tanken är så klart att den ska bli större månad för månad, men sommaren har bitit i bra i kassan trots att vi inte har haft några större utsvävningar. Min inkomst minskade dessutom drastiskt den här veckan då jag påbörjade min föräldraledighet.

Föräldraledigt innebär förhoppningsvis att en del onödiga utgifter försvinner. Förra gången efter barnafödseln var jag väldigt billig i drift. De enda gångerna jag konsumerade, förutom mina måltider som huvudsakligen tillagades i hemmet, var på väg till och från BVC i form av bensin om jag inte promenerade. Ingen idé att shoppa kläder eller andra excesser den första tiden heller av uppenbara anledningar.

Detta tillsammans med vår nyvunna insikt om läget gör att jag hoppas och tror att vi ska kunna spara ihop lite mer i den rena bufferten även under hösten. Den ska även flyttas till ett konto med en vettig ränta. Idag tillhör vi de svenskar man kunde läsa om i tidningarna i somras som inte får en räntekrona på sina sparpengar. Någon som har tips på ett bra sparkonto med fria uttag?

I väntans tider

Vilken dag som helst kommer vårt andra barn att födas. Det är verkligen slutspurt nu och jag ligger på soffan med datorn i knät och undrar hur förberedd man kan bli på att bli tvåbarnsförälder. En klar fördel, rent ekonomiskt, är ju att man har det mesta sedan förra gången i form av vagn, babyskydd, kläder m.m. Det kommer att vara ungefär 3 år mellan syskonen och den här gången känns det inte lika viktigt att skaffa nya saker till bebisen, en känsla jag säkert delar med många andra.

I den här bloggen kommer jag i huvudsak att skriva om vår privatekonomi. Ett ämne som spänner över våra liv i stort och de val vi gör varje dag. Mitt intresse för vår ekonomi är relativt nytt och då vårt första barn föddes t.ex. så hade jag ingen kunskap eller insikt i hur den skulle skötas. Som tur var så bodde vi då i en betydligt billigare lägenhet och drog inte på oss några jättekrediter förutom billånet på 40000, vilket vi precis har betalat tillbaka.

Vi bor nu dyrare, med hög skuldkvot, men har samtidigt tagit tag i ekonomin och min man och jag PRATAR framför allt ekonomi nästan varje dag. Det viktigaste för oss är att inga stora överraskningar dyker upp i form av utgifter.

De senaste månaderna har jag följt en hel del andra bloggare i detta ämne och tycker att det är svårt att inte jämföra sig med dem och dras med i att köpa på sig aktier o.s.v. men vi försöker ta en sak i taget och det första vi gjorde under våren var att bygga en liten buffert och sedan betala av vårt billån som hade en hiskelig ränta.

Vår ekonomi ser idag ut så här:

LÅN
Gemensamt: Bolån 3 121 826 kr (ränta 2,53 % just nu)
Jag: CSN ca 150 000 kr

KAPITAL
Buffert: 20 000 kr

AKTIER

Aktier: ca 5 000 kr

Vår sammanlagda nettoinkomst under min föräldraledighet kommer att ligga på ca 45 000 kr/mån. Detta är utgångsläget. Inte optimalt. Följ gärna vår resa mot en sund ekonomi.